Telefon

Denna urusla sak.
Jag kan ju inte låta bli den, oavsett hur nykter jag är.

Det där med att chilla och vara svåråtkomlig är inte riktigt min påse.
Jag är på.
Troligen lite väl på.

Högst troligt är det att jag skrämt bort honom totalt. Jäkla balle.

Har inte fattat poängen med att inte höra av sig fastän man vill.

Han har alltså hela stora övertaget på sin sida stan och här sitter jag med en tyst lur.

Det kan ju gå åt båda håll det där, har jag hört och till viss del faktiskt råkat ut för själv.

Killen är på, jag inte lika men jag blir på av att han är på. Känslorna slås liksom på tack vare smicker och komplimanger.

På är ett fult ord.

Killen är på, jag blir lite mindre på, han är för lätt att få.
Detta scenario verkar vara aktuellt i skrivandets stund. Fast tvärt om.

Det högst troliga är dock det minst vackra vilket jag iofs misstänkt hela tiden.
Han ville bara ligga.
Få lite bekräftelse på byggares sätt.
Fan, jag skulle sagt att jag sett större.
Ingen bitterhet här inte.

Nu tänkte jag skriva att det är synd att inte alla tänker som jag men det är nog egentligen ganska bra, världen vore nog ännu värre än vad den redan är om så vore fallet.
Styckmorden skulle öka lavinartat.

I en stund som denna är det bara några blå camel som kan göra mig gladare och komma några steg närmare cancerträsket.

Jag har börjat ladda imför morgondagens möte på jobbet.
Ska jag våga?
Vill så gärna stå upp för M:s skull, hon blev ju behandlad som skit.
Problemet ligger i att om jag säjer något kommer jag bli den nya skitkorven men det skulle kanske kompenseras av njutningen att vara sanningsägare?