Förut var jag ju lite inne på tyskar. Inga riktiga banade sig dock in i mitt liv, jag nöjde mig med kopior.
Nu tycker jag inte de är lika heta längre. Jag har gått vidare.
På jobbet kommer det ibland en gosse och hämtar lådor som jag gladeligen packat.
Han är nog inte tysk han heller. Eller han är ju svensk, det vet jag. Jag har faktiskt pratat med denne gossen. Tro det eller ej.
Mina kinder blossade lite lagom klädsamt. Jobbigt.
När jag som bäst satt och var effektiv kände jag hur en av mina antagonister seglade upp vid min sida.
Blotta närvaron av denna varelse gjorde att jag fick en stark lust att karva mig i armen med min blå bic penna. Ack en sådan skön känsla!
Nu gjorde jag ju inte det, jag jobbade ju.
Jag måste bli lite mer som Grynet.
No comments:
Post a Comment