Tårar

Usch. Har varit både ledsen och arg hela dagen.
Ha tillbaka honom vill jag inte.
Så det är inte det jag är ledsen över.
Jag är ledsen för att han verkar ha kommit över mig på tre röda och knullat upp någon liten slyna längs vägkanten.
Men egentligen är det ju ganska bra.
Jag slipper ta hand om psykspillrorna när han går sönder.
För det har han gjort de senaste tio åren och inget tyder på att det är bättre nu.
Jag slipper vaka på nätterna, jag slipper fundera på vad han tagit, jag slipper sitta på akuten, på ava, på psyk.
Slipper trippa på tå, slipper blinka bort tårarna, slipper förminska mig själv.

Varför är jag då ändå ledsen?

När jag sagt göra slut orden dog jag nog i hans ögon, jag var raderad.
För han kunde radera.

Det kan inte jag.