Nu har vi ätit indiskt. Det såg ut som en hepatitkorv.
Sällskapet såg hepatitfritt ut och var trevligt.
Ikväll kom jag på att jag kan vara ganska rolig och även trevlig.
Nästan så jag skulle kunna sträcka mig till att kalla det social.
Saknar att bo med andra, saknar att spela Rammstein på hög volym och känna mig som en bitch royale.
Saknar att inte vara ung och oförståndig, saknar att gå ut.
Saknar livet.
Braxel hade sagt massa braiga saker om mig vilket värmde hjärtat och bättrade på självförtroendet.
Självinsikten verkar dock vara oförbätterlig.
Jobbet är som ett infekterat ollon. Det svider och luktar illa.
1 comment:
Du är för all del välkommen tillbaks i korridoren. Visserligen skulle du med 99.3% sannolikhet ångra dig efter <7 minuter, men ändå.
Nästa gång tycker jag att vi kan knarka istället.
Post a Comment